Micaela Magnusson tillträdde som förbundschef i maj i år och har arbetat som utvecklingsledare i Samordningsförbundet sedan hösten 2016. Micaela har en kandidatexamen i psykologi och lång erfarenhet från offentlig sektor och arbetslivsinriktad rehabilitering. Hon har arbetat inom Botkyrka och Södertälje kommun, men även Arbetsförmedling och Försäkringskassa i olika roller. Micaela är uppvuxen i både Nykvarn och Södertälje. Hon inledde sitt arbetsliv på AstraZeneca i Södertälje som dokumentalist.

”Det är riktigt roligt att få jobba i det här sammanhanget! Det finns en enorm potential med tanke på förbundets medlemmars samlade erfarenhet och kunskap inom området. Att arbeta tillsammans utifrån en helhetssyn på medborgares behov och de lokala förutsättningarna här i Södertälje, känns otroligt kraftfullt!”

 

Hur har din första tid som förbundschef varit?

– Den har varit hektisk, spännande och rolig! Och så förstås lite utmanande i och med att jag har suttit på två tjänster samtidigt, som förbundschef och utvecklingsledare. Det blev en rivstart första veckan med planeringsdag för styrelse och beredningsgrupp, vilket blev väldigt lyckat. En kick-off helt enkelt för styrelse, beredningsgrupp med mig som förbundschef där vi kunde sätta tonen för hur vi vill jobba tillsammans framöver. Jag känner att vi har en samsyn kring uppdraget och riktningen framåt. Sammanfattningsvis, en tuff start som blev väldigt bra och rolig!

Vad blir det viktigaste att fortsätta arbeta med under året?

– Det viktigaste är att skapa förutsättningar för samverkan både för de som vi finns till för, på individnivå, men också på strukturell nivå. Samverkan är klurigt. Vi behöver ständigt arbeta på att återerövra och utveckla den. Så det är alltid grunden i vårt arbete. Sedan förstås, att fortsätta med att identifiera och förstå de behov och utmaningar som finns här i vår kommun när det gäller samordnat stöd och arbetslivsinriktad rehabilitering, så att vi utvecklar rätt stöd för rätt behovsgrupper. Och en prioritering i det arbetet är förebyggande och förberedande insatser, särskilt för den unga målgruppen. Implementeringsarbetet med MIA Vidare är också viktigt för att ta tillvara på allt bra som MIA medfört. Sist men inte minst, det påbörjade arbetet med ökad upptäckt av våld är också något vi fortsätter att prioritera.

Vilka blir de stora utmaningarna?

– En stor utmaning är själva görandet! Det finns samsyn på en övergripande nivå, att vi vill samverka, vi tycker att det är viktigt och vi ska prioritera det. Framförallt är det väldigt tydligt i styrelse, beredningsgrupp och även i MIA Vidares styrgrupp där vi nyligen genomfört en implementeringsworkshop tillsammans. Men det är i själva görandet som hinder kan uppstå. Det kan handla om att man som medlem inte har möjlighet att bidra med personal eller att insatsen inte ligger inom ramen av det egna huvuduppdraget. Utmaningen i det här är att behålla helhetssynen utifrån individen när vi utvecklar samverkan tillsammans. Människorna i behov av samordnat stöd de finns ju där, det handlar bara om hur vi organiserar oss för att möta deras behov.

Hur har det gått med rekryteringen till utvecklingsledar- och utredartjänsten?

– De är klara och vi är glada över att få berätta att Karin Karlberg, nuvarande projektledare i Alis börjar i september som utvecklingsledare här på kansliet och till utredartjänsten kommer vi att få Linda Sezgin Özdemir från Försäkringskassan.

Vad ser du mest fram emot att göra under sommaren?

– Privat, ser jag fram emot semestern och att få besöka familj när vi nu är vaccinerade. Det ska bli skönt att kunna börja leva lite igen och träffa människor på ett annat sätt. Jobbmässigt, ser jag fram emot en lite mindre hektisk tid där möten klingar av och jag hinner sätta mig in i allt som jag behöver. Det ska bli roligt att starta upp hösten med tillskott på kansliet!

Tillbaka