Tar klivet vidare till ett friare engagemang i omsorgsfrågor och sparrisodling!

Kjell Sjundemark har varit förbundschef på Samordningsförbundet i 4 år och tar nu steget vidare för att förverkliga andra idéer efter ett långt yrkesliv.

Vad har varit roligast tycker du?

– Människorna! Det har varit roligast. Att få träffa olika företrädare, alltifrån politiker till tjänstemän för att skapa en kommunikation och förståelse för det man jobbar med.

Vad har varit den största utmaningen som förbundschef?

– Den största utmaningen har varit att hitta nya vägar och former för samverkan i takt med pågående förändringar hos våra myndigheter framförallt. Det har också varit en utmaning att upprätthålla kontinuiteten då det naturligt sker en omsättning av människor i de olika delarna. Jag har nog aldrig haft samma styrelse och beredningsgrupp i mer än 1 år!

Vad är du mest stolt över från tiden som förbundschef?

– Att vi har lyckats med MIA-projektet och MIA Vidare, både lokalt och regionalt. Det är en jätteapparat som funnit sin form och fungerar mycket bra. MIA Vidare gör skillnad! Och så förstås, Ökad upptäckt av våld, det måste jag ändå säga. Jag är stolt över den effekten som arbetet med Ökad upptäckt av våld resulterat i. Det är ett uppdrag där jag personligen varit delaktig i själva utvecklingen och påverkats som människan Kjell också. Jag tror att Samordningsförbundet kan spela en stor roll och göra skillnad även i den här typen av strukturella frågor.

Vad är ditt önskeläge för Samordningsförbunden?

– Att vi skulle få ökad samsyn i alla våra led! Att vi tydligare drar åt samma håll. Och att vi skulle se styrkan som finns i ett samordningsförbund, så att vi jobbar tillsammans. Vi krånglar oftast till det genom att sätta upp hinder tidigt!

Har du någon hälsning till alla medlemmar?

– Låt individen vara med! Att utgå från människan, medborgarens behov. Och se möjligheterna med Samordningsförbund!

Och till alla nyfikna, varför slutar du?

– Av rent egoistiska skäl, helt enkelt! Jag vill ta det lugnt, odla sparris och samtidigt fortsätta engagera mig på olika sätt i omsorgsfrågor på frivillig basis. Jag har bland annat godmans uppdrag. Så det finns lite att göra.

Stort tack och lycka till!