Intervju med Anne-Marie Larsson, tidigare styrelseledamot, ordförande och vice ordförande i Samordningsförbundet

När kom du först i kontakt med Finsam?

Från start. Jag har varit politiskt engagerad i över 20 år, både i landstinget/regionen och i Södertälje kommun. Jag var med i processen när förslaget om att bilda samordningsförbund jobbades fram.

Kan du berätta om bakgrunden till att Samordningsförbundet bildades?

Beslutet kom från staten, och kommunen höll sig inledningsvis lite avvaktande. En utredning gjordes och förslaget gick igenom i landstinget. Det fanns inte så mycket kunskap om vad ett samordningsförbund innebar, men vi blev ett av de första. Försäkringskassan var en drivande aktör. Förbundets bas var inledningsvis hos Försäkringskassan, och möten genomfördes där. I början hade vi mycket medel att röra oss med eftersom det var få förbund som skulle dela på statens tilldelning.

Vad är detta som står i beslutsunderlaget om att bilda förbund med både Nykvarn och Södertälje? Vad hände?

Jag är inte helt säker, men det kan bero på att Nykvarn tidigare hörde ihop med Södertälje fram till 1999. Alternativt var det ett förslag från staten att inkludera Nykvarn. Men Nykvarn var aldrig en aktiv del i processen.

Hur kommer det sig att du engagerade dig i Samordningsförbundet?

Min bakgrund som distriktsköterska har spelat stor roll. Jag har sett och mött behovet av myndighetssamverkan för att individens behov ska vara styrande i hur stödet formas. Det är avgörande att vi samarbetar utifrån individens förutsättningar.

Vad har Samordningsförbundet betytt för Södertälje?

Projektet ”Ung i Tälje” har gjort stort avtryck och varit viktigt för Södertälje. Alla medlemmar deltog aktivt, och vi gjorde en verklig skillnad för unga i kommunen. Vi hade också ett samarbete med forskaren Ingvar Nilsson för att följa upp projektet. Förbundet har alltid haft fokus på individens behov när regelverk och olika ansvarsområden har krockat.

”Samverkan skapar värde för den enskilde människan.”

Vilken är din största lärdom från ditt samarbete med Samordningsförbundet?

Jag har insett hur svårt det är att få ett splittrat system att fungera. Vi ger pengar med ena handen och tar med den andra. Regelverk kan göra samverkan omöjlig, vilket bekräftat min bild av ett system som behöver förbättras. Samtidigt är jag imponerad av att regionen fortsatt sitt engagemang, men jag tror att den växande diskussionen om psykisk ohälsa haft stor betydelse till varför regionen fortsätter vara en viktig samverkanspart. Samverkan skapar värde för den enskilde människan. Den enskilde medlemmen kanske inte kan räkna hem kostnaderna och effekterna direkt, men värdet för individen och samhället är nog så viktigt.

Vad ser du som de viktigaste fokusområdena framåt?

Vi måste fortsätta att stärka samverkan mellan parterna och förstärka det gemensamma ansvaret. Det vore bra att se över grunderna för samverkan, kanske genom att formalisera ett avtal som tydliggör uppdraget för alla inblandade.

Fun facts som du vill dela?

Jag minns en händelse då en tidigare förbundschef tog med sig en påse kavajer till ett styrelsesammanträde, och bad alla ta av sina egna kavajer och istället ta på sig en av de medtagna förbundskavajerna. Syftet var att symbolisera att vi i detta sammanhang utgår från förbundet och lämnar våra myndighetshattar utanför rummet.

Kan du beskriva Samordningsförbundet med tre ord?

Engagerande, uthålligt och framåtsträvande.