Rapporten sammanfattar erfarenheter och resultat från Alis från start (2018) fram tills det att Alis växlades upp och blev Lumena.
Projektets namn kommer sig av det latinska ordspråket ”alis volat propriis” som betyder ”hon flyger med egna vingar” och symboliserar stödet till unga att kunna lära sig flyga trots sina eventuella tidigare motgångar.
Med Alis ville vi erbjuda stöd och vägledning till unga vuxna i ett tidigt skede i vuxenlivet, med fokus på dem som befunnit sig i riskzonen för att ha svårt att få eller behålla ett arbete eller studier. Många unga personer med svårigheter faller ur stödsystemet på grund av att de inte kan tillgodogöra sig myndigheternas insatser. Detta innebär både lidande för den enskilde och ökade kostnader för samhället.
Projektet arbetade aktivt med jämställdhets- och jämlikhetsfrågor och analyserat skillnader mellan kvinnor och män i utbildning, sysselsättning och stödbehov. Från 2019 ställde Alis systematiskt frågor om våld vilket bidrog till tidigare upptäckt och bättre stöd. Resultaten visade att en stor andel unga hade erfarenhet av våldsutsatthet. Många uppgav att de aldrig tidigare hade fått frågan.
Sammanställningen visar att Alis har varit en viktig insats för unga vuxna som riskerar långvarigt utanförskap. Genom individuellt stöd, samverkan och ett långsiktigt arbetssätt har många unga kunnat gå vidare till arbete eller studier. Erfarenheterna ledde till att verksamheten vidareutvecklades inom projektet Lumena Alis och därefter permanentades i Södertälje kommun. Alis bedöms ha fyllt ett viktigt glapp i stödsystemet för unga vuxna och bidragit till ökad självständighet, bättre psykisk hälsa och minskat utanförskap.
Några ord från Karin Karlberg (projektledare) som var med och byggde upp Alis:
”Vi startade Alis utifrån att vi såg att vi kunde ge stöd till unga vuxna i ett tidigare skede. Det kändes viktigt att stödet helt och hållet var utifrån vad de unga själva behövde, eftersom det ofta var de berättelserna vi fick till oss från de personer som fick stöd senare; att de hänvisats till insatser som inte hjälpt dem vidare. Det fanns också ett tydligt glapp i insatserna som erbjöds för personer som var i 20-årsåldern. Skolorna hade inte längre ansvar efter gymnasietiden, kommunala aktivitetsansvaret tog slut och socialtjänsten för barn och ungdom erbjöd inte insatser mot arbete eller studier. De statliga myndigheterna erbjöd stöd till viss del men en hel del unga kan inte tillgodogöra sig det stödet på egen hand. I Alis ville vi hjälpa till med alla delar, för att personerna skulle få chansen att få hjälp med det de behövde. Det visade sig att det fungerade väldigt bra, vi har haft goda resultat under åren. Nyckeln till det har varit att vi har full tilltro till att det finns en plats för alla och att vi inte bedömer vad människor behöver hjälp med eller vad de kan och inte. Metoden IPS har hjälpt oss att lyckas. En viktig del har även varit att vi inte har haft kötid till Alis, vi har varit snabba på att ge stödet när personerna har varit motiverade. Vi har visat att samhällsstödet finns där när det behövs ur individens perspektiv, inte bara när systemet tillåter.
Vi är så glada att vi genom ett sånt här operativt samverkansprojekt har kunnat visa att det fungerar att arbeta förebyggande tillsammans. Södertälje kommun har nu valt att implementera det här arbetssättet genom att permanenta verksamheten och därigenom ta tillvara på personalens kompetens, det är faktiskt stort.”